söndag 26 april 2009

What a night

Blev väckt tjugo i nio imorse av att telefonen ringde. J, min chef var det. Han berättade att det hade varit inbrott inatt. Mitt hjärta började slå hårt, det var jag som stängde igår, och låste dörrarna... J fortsätter att berätta att det var på RastPunkt, PHUUU vilken lättnad!!! Då var det iallafall inte mitt fel. Men vid tre inatt har någon/några varit inne och tagit whiskey&tobak. J ber mig komma upp med skolkatalogen eftersom det finns ett vittne. Tjuvarna kan ju möjligtvis finnas med i katalogen då.

Nu känner jag mest ilska. Varför måste folk hålla på så!? Kan dom inte nöja sig med sitt eget. Man lär sig redan som liten vad som är mitt och vad som är ditt. Eller är det bara en del som lär sig det?
Det känns iallfall för mig som en självklar del i uppfostran av ett barn. En av de viktigaste sakerna som man lär sitt barn, vad som är mitt & vad som är ditt.
Och kriminalitet är något som man lär sitt barn är fel också, eller?
Jag hoppas verkligen att alla gör det iallafall. Det är tragiskt ifall någon inte gör det.
Att få barn och uppfostra sitt barn är nog det största i livet, så känner jag nu iallafall. Jag tänker lägga ner hela min själ i att uppfostra mina barn till bra människor. Människor som förstår vad mitt & ditt är.


with love Linnéa

1 kommentar:

  1. Älskade gumman!

    Jag känner mig så stolt....vilken fin blogg! Och vilket fint inlägg! Precis som du skriver tycker jag det är oerhört viktigt att lära sina barn (bl.a. du då ;-) ) vad som är mitt och ditt. Men alla föräldrar har inte styrkan, eller orken, och ibland tror jag man kan misslyckas hur mycket man än kämpar.....

    Lycka till med din fina blogg!
    Kram mamma

    SvaraRadera